Fru K:s Öden och Äventyr

Antingen eller

2012-01-28T23:56:00.001+01:00

Antingen kan man plugga eller så kan man surfa barnvagnar. Det senare är inte så särdeles produktivt men - tragiskt nog - klart roligare än att läsa om budgetering. Undrar förresten om barnvagnssurfningen är någon bisarr avart av nesting?

Feeling hot hot hot

2012-01-23T23:15:00.001+01:00

Det bästa med föräldraskapet är definitivt inte de dagar man hämtar en liten kille med 39,5 på förskolan och febern därefter fortsätter stiga. Just nu delar jag säng med en gråtande liten kamin. Hurra. Eller inte.

Vitt och fräscht (?)

2012-01-23T12:12:00.001+01:00

All snö som vräkte ner i helgen ligger som bomull utanför fönstret. Nu när vi inte bor i lägenhet i stan (orkar egentligen inte påpeka det en gång till men gör det ändå av gammal vana: Sjöstaden tillhör Södermalm -inte Nacka eller Årsta - och är således stan hur galet det än känns!) så är snön dessutom vit! Inte grå/brun/svart som i stan. Och definitivt inte lika gul som i äckliga Sjöstaden (där man rastar hundar överallt men plockar aldrig upp efter sig). Det ser helt enkelt sådär Lindströmskt/Schyffertskt ut: vitt och fräscht! Sen hur fräscht det egentligen är därunder det översta lagret puder försöker jag att inte tänka på!

Jag hade glömt...

2012-01-23T00:49:00.001+01:00

... Hur det är att jobba heltid! Sitter och gör årsbokslut och pluggar om vartannat och jobbar väl drygt 10 timmar per dygn just nu. Låter kanske inte så farligt, och är verkligen ingenting jämfört med en del jobb jag tidigare haft, men när man har varit föräldraledig i 18 månader (varvat med deltidskneg) och därefter jobbat och pluggat 50% vardera med helt fria tider för båda så är 10 timmars jobb 6-7 dagar per vecka rätt mastigt. Om man sedan är nattuggla och inte alls delar tvååringens sovrytm så blir man inte särskilt trevlig att ha att göra med...

Nåja, en vecka till ska jag orka, sen är allt klart och då ska jag unna mig en vecka ledigt!

Allt är relativt

2012-01-17T16:25:00.001+01:00

Jag ska nog inte klaga på småkrämpor som ischias, höftproblem eller foglossning mer. Idag försökte jag parkera på Karolinska. Det är bland det jävligaste jag någonsin varit med om!

Nostalgi

2012-01-13T12:34:00.000+01:00

Pluggar med Spotify i bakgrunden och drömmer mig tillbaka till Olympiastadion i München en underbar julikväll i somras. 64 000 människor står med armarna uppsträckta i luften och proklamerar genom sång att aldrig glömma var de kommer ifrån och påminner sig själva om att de inte är oövervinnerliga, men nog kändes det oslagbart att efter 20 år och vad som känns som ett helt liv uppleva dela sannolikt sista gången låten framfördes live med full banduppsättning. Mäktigaste upplevelsen förra året. Näst efter ett livsomvälvande besked dryga månaden senare förstås...

Man är inte äldre än man känner sig och den där kvällen kände jag mig som 15 igen!

Välsignelse eller förbannelse

2012-01-10T17:25:00.001+01:00

Oklart vilket...

Borta bra...

2012-01-09T23:15:00.001+01:00

...mycket bra till och med!
Ätit gott har jag gjort. Mexikanskt, indiskt, te, en vända hos Gordon Ramsay, Starbuckslatte (skinny decaf) i löjliga mängder... Inte bara den lilla/lille krabaten i magens fel att kläderna inte passar längre mao. Men det gör inget, jag har köpt nya! Klänningar mestadels. Och rugbytröjor till sonen. Och så jan jag ha köpt en orange handväska också. Så kan det vara..

Men ack vad skönt det var att komma hem och pussa på mina grabbar igen. Ingen shopping i världen slår en kram från mitt nästan tvååriga yrväder!

Tea for two

2012-01-08T14:00:00.001+01:00

Just nu sitter jag här:

och sippar te, käkar scones och smaskar bakelser. Afternoon Tea ska intas i London. I en hotellobby i London. Inte på Laduéee (som alla fjortisbloggare verkar tro) och definitivt inte på Fortnum & Mason (älskar visserligen varuhuset men deras teservering lämnade mycket övrigt att önska. Helst dricker jag te på Savoy eller Clardige's. Inte Ritz för det är för belamrat med skräniga amerikanska turister. Fast i år är jag modig och äventyrlig, i år är det Brown's som gäller!

As tacky as it gets

2012-01-05T18:30:00.001+01:00

Ikväll käkar jag med största sannolikhet middag på Chiquito på Leicester Square. En kedjekrogs-tex mex på turisttorget numero due (enbart slaget av Picadilly Circus...) låter kanske inte riktigt som det ultimata stället för någon som bott flera år i London och dessutom även bott i Texas men ack vad man kan bedra sig! För några år sedan hade min far och jag bråttom på bio (och för bio är Leicester Square faktiskt inte så pjåkigt!) och gled in på Chiquito i all hast i brist på alternativ. Maten visade sig över förväntan, ölen var enligt min far kännaren inte alls så pjåkig och de hade frozen virgin ritas som faktiskt var drickbara. Det är inte helt lätt att hitta en sådan tex mex-krog utanför Texas gränser så vi köpte konceptet med hull och hår. Hur turistigt, tramsigt och tacky det än må vara. Således: ikväll är jag tacky!

Packad och klar

2012-01-04T21:41:00.001+01:00

Det enda jag egentligen ogillar med resor är att packa. Det är nästan lika tråkigt som att byta lakan... Nu är det i alla fall klart och jag kan lugnt kliva ur sängen kl 05:15 imorgon, lämna resten av familjen hemma och rymma till London ett par dagar. Shopping med pappa, god mat, kanske en bio och -framför allt - en stor skön säng somnar slipper dela med en sparkande tvååring! Gissa vem som kommer att vara en bättre och lyckligare mamma när hon kommer hem på söndag???

Student 30 +

2012-01-04T01:24:00.001+01:00

Ett snabbt och krasst konstaterande kl 01:23: livet som student när man var 23 och livet som studerande, 33-årig, gravid, arbetande småbarnsmamma är inte riktigt same same. Not quite.

Lite rart

2012-01-03T13:38:00.001+01:00

Sitter på Espresso house på NK och tittar på två Klingwannabees - aspirerande superbloggare for sure - som fotar sina lattemuggar med systemkamera. Det är något väldigt bedårande över hela scenen!

Telefonshopping

2012-01-02T14:33:00.001+01:00

En kille från Harrods ringde just upp mig angående en förfrågan jag ställt för ca en timme sedan. De hade absolut den vara jag var ute efter men bara ett fåtal så han rekommenderade beställning. Sagt och gjort, jag telefonshoppade och kan nu nöjd hämta ut min dyrgrip på torsdag eftermiddag när jag ändå råkar befinna mig i Knightsbridge. Grymt bra kundservice. Varför får man aldrig så bra service i Sverige?

Vad jag köpte? Den som lever får se...

Nyårsbio

2012-01-01T23:28:00.001+01:00

Hängde med ett gäng gamla gymnasiekompisar och deras fruar på bio. Käkade på Vapiano, mumsade popcorn, snackade skit, skrattade, blev bjuden på middag och afternoon tea. Tror inte att året kunde börjat så mycket bättre!

Vuxna?

2012-01-01T16:00:00.001+01:00

Julklapp från maken... I rest my case!

Ett löfte är ett löfte...

2012-01-01T13:00:00.000+01:00

... jag skulle ju börja blogga igen när bredbandet kom igång. Helt plötsligt blev det 2012 och nu är det där evinnerliga löftet nära på ett nyårslöfte. Jag som avskyr nyårslöften. Avskyr. Varför ska man lova en massa saker högt och lågt och höger och vänster bara för att det är nytt år i kalendern? Saker man inte kan hålla i vilket fall? Saker man knappt är intresserad av att hålla... Jag lovar inte saker längre, om jag vill ändra på något i mitt liv så gör jag det den dagen det faller mig in, även om det råkar vara 27 april eller 15 augusti. Jag har visserligen lovat mig själv att 2012 ska bli ett bättre år än 2011 men det är knappast ett nyårslöfte, snarare en livsstilsförändring som råkar kopplas ihop med årtal. För även om det hände massor med skoj saker förra året så var det mycket som var tungt. Jag var sjuk mer eller mindre konstant från midsommar till början av november. Trasig höft, halsfluss, struplocksinflammation, virus, förkylningar, magsjuka och gud vet vad. Mitt sociala liv dog totalt, mitt hem började förfalla, träningen reducerades till en dagdröm och allt var rent miserabelt. Allt utom den snart tvååriga ljuspunkten i min tillvaro som även under hela 2011 fortsatte att ge mig så mycket kärlek, lycka och skratt.

Hur som helst så kom det där bredbandet precis några dagar före jul (tre månader senare än utlovat...) och jag har inte haft tid att ens logga in här sedan dess. Men nu ska jag försöka igen. Det finns mycket som snurrar i mitt huvud som kanske kan vara bra att få ut. Vi får väl se... Här är jag i alla fall ett litet tag till.

Ursäkta frånvaron...

2011-06-16T23:40:00.001+02:00

... jag har inte riktigt fått till vettigt bredband i huset än. På återseende när jag är online på riktigt igen1

Boots!

2011-06-04T11:52:00.000+02:00

Jag har nog varit för upptagen med utlandssemestrar, flytt och annat plock för att uppmärksamma att Boots ÄNTLIGEN (ursäkta att jag skriker men det här är stora grejer!) har öppnat i Sverige. Närmaste Boots-apotek ligger i Nacka Forum och eftersom jag om bara en ynka vecka kommer att ha fem mil istället för fem minuter till Stockholms bästa shoppingcenter så ska jag passa på att ta mig dit och nostalgimysa idag! Dels Nacka Forum-nostalgi men framför allt: London-nostalgi! Jag bodde i London under ett par år när jag var yngre och handlade typ allt på Boots: smink, hygienprodukter, mackor, godis, film och läsk. Så fort barnvakten kommer så ska jag med andra ord kasta mig in i tidsmaskinen (dvs familjens Saab kombi) och styra kosan mot Boots!

Grattis

2011-06-03T16:00:00.002+02:00

Tänkte fortsätta på bloggkärleksspåret och skicka en liten kärlekshälsning till min älskade son. Om 20 år när han förhoppningsvis är bra kompis med sin mamma och förhoppningsvis har förstånd att förstå hur mycket jag älskar honom kan han kanske gräva fram mammas gamla stenåldersblogg och se hur mycket han betyder för mig!

Till min älskade lille O på din 15-månadersdag:
Nu har jag känt dig i ungefär två år, först närapå nio månader i magen och nu 15 utanför. De första månaderna var du inte så snäll mot mamma, fick mig att må illa och gå ner en massa i vikt, sen var du snäll ett tag. Sen började du sparka våldsamt på mig - hela tiden på ett och samma revben - för att sedan lugna ner dig ett tag. Och så där har det fortsatt! Du har haft dina gnälliga perioder (även om gnäll i ditt fall betyder en liten tår eller en sur min i 5 sekunder) men för det allra mesta har du varit en jätteglad, nyfiken och busig liten kille. På sistone har du varit lite svårhanterlig och ledsen eftersom du har så många nya tänder på gång men sedan någon vecka har du varit "dig själv"igen. Du leker, studsar runt som en boll, klättra som en apa och skrattar för jämnan. Det är underbart att få vara med dig varje dag och att få se dig utvecklas så mycket. Du går sedan fem månader - tänk att du tog dina första steg innan du fick din första tand! - och nu väntar din pappa och jag med spänning på att du ska börja prata ordentligt! Du säger redan mamma, pappa, ja, nej, tack och hej men vi längtar efter fler ord och framför allt: meningar! Du kramar gärna din mamma och pappa (och bästisarna mormor och morfar), pussar mamma varje dag och älskar att klappa hunden. Du är en liten mysig krabat som jag älskar mest av allt på jorden och vet du, min ängel, jag kommer alltid att älska dig. Vad som än händer, vad du än gör så kommer mamma alltid att finnas här för dig, alltid att hålla din hand när du är mörkrädd, alltid blåsa bort det onda när du har slagit dig. Du är mitt allt.

//Mamma

Bloggkärlek

2011-06-03T12:36:00.000+02:00

Instruktörs-Bea har sett min kärleksförklaring till henne från i förrgår och det gör mig så himla glad! Det är så himla bra att man kan ge lite kärlek, uppskattning, pepp eller vad det nu må var via bloggen såhär. Komplimangerna, peppningen och kärleksförklaringarna finns ju kvar så länge bloggen finns kvar. Mina kära vänner och min älskade familj kan alltid se hur mycket jag bryr mig om dem genom att surfa hit och läsa mina inlägg (i den mån de finns... måste nog fylla på med lite mer bloggkärlek!). Även när jag inte ens lever längre finns mina ord kvar för dem. Det känns fint tycker jag.

Tillägg

2011-06-01T11:30:00.000+02:00

Det finns självklart en toppeninstruktör till, min fina fina vän Annica!
Men henne har jag aldrig tränat för så hon hamnar just nu "bara" på min topplista över världens bästa människor!

Träningsfanatiker?

2011-06-01T11:25:00.000+02:00

För nästan exakt en månad sedan fick jag någon form av oförklarligt ryck och bestämde mig för att spontant knalla iväg till gymmet för ett Body Pump-pass. Body Pump? Som jag inte hade kört på typ 10 år? Idén var så befängd att jag skrattade åt mig själv hela vägen till gymmet. "Du kommer inte att orka lyfta ens en tom skivstång utan vikter" sa jag till mig själv. Dessutom var jag övertygad om att jag inte skulle kunna röra mig dagen efter (vilket faktiskt inte var helt långt ifrån sanningen skulle det visa sig) Sagt och gjort, kl 17.30 en regning tisdag klev jag in i gruppträningssalen på gymmet. Och det var där jag såg ljuset. Ljuset i form av en helt otroligt inspirerande instruktör! Tack vare fenomenala Bea blev jag inte bara övertygad om att jag klarar av att träna utan även totalt såld på Body Pump. Hon kickade verkligen igång mig och just den där veckan då jag gick på hennes pass för första gången blev det totalt sex olika träningspass, bl.a. den berömda piloxingen då jag spräckte mina byxor! Man kan med andra ord säga att Bea helt ovetandes har gjort en träningsfanatiker av mig! Jag måste erkänna att det var med stor sorg som jag igår travade iväg till Actic i Sjöstaden för sista gången (jag har ju sagt upp mitt kort eftersom hela familjen omlokaliserar sig norrut om någon vecka). Inte för att jag kommer att sakna gymmet så mycket, ett gym är ett gym liksom, men hur ska jag klara mig utan mina tisdagar med Bea? Nu visade det sig att jag inte behöver det eftersom jag var varmt välkommen att gästa Bea på andra gym när som helst men ändå!

Listan favoritinstruktörerna i världen har nu alltså utökats med Bea! Listan är förvisso rätt kort och består just nu bara av Bea, Magdalena och Oscar (vem blir inte inspirerad av honom?) men ändå! Det är VIP!

Sneaky Sneaky

2011-05-31T00:50:00.000+02:00

Fick det här sms:et från en god vän för någon timme sedan:
"What??? Har ni flyttat på riktigt? Grattis i så fall! Sneaky sneaky"

Jag och maken har gjort något riktigt sneaky, vi har gått och köpt ett hus. I lönndom! I slutet av mars skrev vi kontrakt på 148 ljusa renoverade kvadrat i förorten men vi har inte sagt ett pip om det. Eller jo, det klart. Familjen har ju vetat. Och en del andra som råkade komma på oss. Men många har fram till för några timmar sedan levt i total ovetskap om vår flytt. En flytt som officiellt påbörjades kl 15:00 igår när vi fick tillträde till huset.

Varför i herras namn har vi varit så sneaky då? Flera skäl. Dels för att det var en liten skoj grej och vi satt där och fnissade när vi igår kväll knåpade ihop ett digiscrappat flyttkort men framför allt för att vi inte vill snacka om saker som inte blir av. Inte för att jag inte trodde att flytten skulle bli av - inte egentligen - men jag ville stå där med nycklarna i handen och vara säker innan jag kunde tro på det själv. Vi har ju letat efter ett nytt hem i över 1,5 år och nu när vi äntligen hittat vårt hus så ville jag inte jinxa det hela genom att prata om det. Det har varit så mycket saker som vi planerat tidigare som aldrig blivit av av olika skäl. För drygt ett år sedan bestämde vi oss t.ex. för att "nä, nästa sommar - 2011- ska vi flytta utomlands". Vi pratade om det med en del bekanta men efter mycket research och funderingar fram och tillbaka så insåg vi att det vi hade tänkt oss inte skulle fungera för vår familj. Det kändes jättefånigt att behöva "krypa till korset" sedan och berätta att vi inte skulle komma iväg i alla fall. Så den här gången tog jag det säkra före det osäkra.

Det lustiga är att min mor, som ju vetat om allt detta hela tiden, nu verkar tro att jag har andra hemligheter för henne. Därför kommer en offentlig demenit: nej mamma, vi väntar inte ett småsyskon till plutten. Jag lovar. ;)

Bokat och klart!

2011-05-26T00:08:00.000+02:00

Efter mycket om och men, velande och letande har jag äntligen bokat och betalat för min och vännens resa till Köpenhamn i Juli. Det blir två nätter på det här stället, flyg med det här bolaget och en magisk kväll med de här grabbarna. Längtar så!

Bubble Guppies och andra nya vänner

2011-05-23T22:58:00.000+02:00

Min son är fortfarande egentligen lite för liten för tv-tittande men vi har ändå börjat introducera det eftersom han visat så stort intresse för tv:n när vi har tittat. De senaste veckorna har jag därför stiftat bekantskap med ett antal tecknade serier. Och en sak kan jag säga: det är vanebildande som sjutton. Programmen är så corny att man nästan kräks, färgerna är på gränsen till psykedeliska och de eviga musikaliska inslagen sätter sig i huvudet på en direkt. Ni vet hur svårt det kan vara att bli av med en låt när den har satt sig på hjärnan? Det är är etter värre, tro mig!

Just nu är det tre program på Nick Jr som fångat unge herr K:s intresse: Bubble Guppies, färgglada sjöjungfrutyper, Umizoomi, ungefär lika färgglada små hjältar som far runt i hysteriska farkoster, och - värst av allt - Supertrion, en trio sjungande små hjältar (verkar vara genomgående tema med hjältar) som består av en hamster, en kyckling och en sköldpadda. Supertrions theme song med fantastiska strofer som "Supertrion, supertrion hälper dig" eller "Vad funkar bäst? - Teamwork!" har parkerat sig permanent i mitt bakhuvud och det är fruktansvärt. Rent fruktansvärt. Det är nästan så att jag längtar efter att plutten ska börja titta på vuxen-tv så att jag slipper de vedervärdiga sjungande små animationerna. Nåja, vad gör man inte för sitt barn???

Bokklubb

2011-05-22T19:02:00.000+02:00

Idag var jag på träff med min nybildade bokcirkel eller "Vår lilla bokklubb" som jag idag har döpt den till. Idén till cirkel kom när en kompis till mig beklagade sig på Facebook över att hon inte hade någon att diskutera en bok hon läst på sin bröllopsresa med. Jag föreslog i en kommentar att hon skulle starta en bokcirkel och klubben var därmed född! Idag träffades vi hos min väninna och fikade ute på hennes innergård i Solna. Morotskaka, skvaller, pladder, skratt och två timmar senare valdes den här boken ut:

Bildkälla

Det blir "Drottningen vänder blad" av Alan Bennett. Boken handlar om när drottningen av England av misstag hamnar på den kommunala bokbussen, lånar en bok och till slut blir frälst bokfanatiker. Något som får konsekvenser långt större än man kan ana... Jag ser verkligen fram emot att läsa boken och ser ännu mer fram emot att diskutera den på min väninna Annicas balkong i juni!

Eurovision eller inte?

2011-05-14T22:05:00.001+02:00

Ja, det var faktiskt frågan när jag tidigare idag tittade på TV-utbudet inför kvällen. De senaste åren har spektaklet varit precis det: ett spektakel helt utan musikaliskt värde. I alla fall för mig. Så jag har faktiskt inte ens tittat på eländet på flera flera år. Inte aktivt i alla fall. TV:n har kanske stått på men jag har verkligen inte suttit klistrad vid dumburken. Samma sak gäller med den Svenska melodifestivalen. Förr följde jag den maniskt men sedan SVT införde femtioelva deltävlingar, lade till den helt meningslösa "andra chansen" och började med uppenbart korkade dueller så har jag helt enkelt inte pallat med att följa tävlingen. Efter att förra årets sämsta bidrag - och det vill verkligen inte säga lite - dessutom vann så kände jag mig lastgammal nog att säga "det var bättre förr"!

I år tittade jag på melodifestivalsfinalen och nu ikväll har jag faktiskt snabbtittat på Eric Saades framförande. Jag hejade inte på honom i Globen i vintras och hoppas faktiskt inte att han vinner ikväll, mest för att SVT inte kommer att ha råd med både Eurovision och OS nästa år och sportfåne som jag är så vore det hemskt att behöva följa OS via TV4 eller någon annan reklamkampanj. Hur som helst så tyckte jag ändå att unge Saade gjorde ett bra jobb när han stod på scen nere i Düsseldorf för några minuter sedan. Det går inte att föreställa sig vilken press det är på artisterna därnere. Hur det än slutar ikväll så tycker jag att Eric Saade åker hem som en vinnare!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Återhämtning på klädfronten

2011-05-13T22:58:00.000+02:00

Tredje och sista - jag lovar - inlägget om träningsbyxorna: jag har ett par nya! Halleluja! Idag har jag invigt dem och även om de inte kommer i närheten av mina gamla sönderpiloxade så har jag i alla fall något att ha på mig!

Tänk att man kan bli så glad över en bit slinkigt svart stretchtyg!

Ljuvligt datorfri helg

2011-05-09T10:41:00.000+02:00

Jag har haft en alldeles underbart skön helg med nästintill ingen tid framför datorn alls. Enda surfningen var i princip lite googlande i lördags när jag skulle visa upp något för min nyfikna morbror. Annars har jag varit offline under två underbara soliga dagar. Vad skönt det är att leva i verkligheten istället för i cyberspace (säger man ens så längre???) för ett tag!

Idag fortsätter njutandet av verkligeheten och solen: hela familjen drar på utflykt! På återseende!

Förvärring

2011-05-06T22:01:00.001+02:00

Det där med klädpaniken blev just ett snäpp värre: idag piloxade jag sönder mitt enda par träningsbyxor. Great. Nåja, jag hade förbaskat skoj under tiden i alla fall!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Lite lätt klädpanik

2011-05-05T19:09:00.000+02:00

Jag har insett att jag har för lite träningskläder. När man helt plötsligt, efter ett längre uppehåll, börjar komma upp i att träna 4-5 dagar i veckan igen och inser att man har ett - ETT - par träningsbyxor som passar (om man inte ska räkna med två par überchica mjukisbrallor med paljetter på rumpan) då infinner sig klädpaniken ganska snabbt. Den här veckan verkar många bloggerskor ha klädpanik för att de inte har en snygg outfit (eller tillräckligt platt mage/snygg urringning/piffig bakdel för klänningen de valt) till helgens Mammablogg gala. Själv oroar jag mig för att inte ha tillräckligt schyssta träningskläder när jag går och Piloxar för min kära vän, träningsguru och förebild Magdalena nu i dagarna. Åh, dessa saker vi tjejer oroar oss för...

Hur som helst så har jag letat lite efter bra träningsbyxor och har kommit till insikt om att jag i alla fall inte är en Adidasmänniska. Tyvärr eftersom deras outlet ligger ett stenkast (och då menar jag verkligen stenkast) härifrån. Mission i helgen blir att leta på XXL, de verkar ju i alla fall ha allt!

Jag undrar...

2011-04-28T23:55:00.000+02:00

... vad Kate tänker på just nu?

Ljuvliga vår!

2011-04-28T17:51:00.001+02:00

Nu är den här, vad folk än säger och hur kallt det än är om kvällarna! Om magnolian blommar är det vår!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Långledigt

2011-04-28T00:40:00.000+02:00

Oj, det blev visst lite längre ledighet från bloggen än jag trodde. Först semester två veckor - så skönt! - sedan jet lag i fem dagar (japp, vi var i en heeeeelt annan tidszon) och därefter påsk. Först nu, efter över tre veckors bloggtorka är jag tillbaka på banan igen. Huvaligen!

En underbar semester har jag haft på andra sidan atlanten, det vill jag lova. Jag har shoppat, matat giraffer, shoppat lite till, ätit gott, shoppat lite mer, varit på baseball, shoppat ytterligare lite mer, fått fina presenter av min man och - framför allt - umgåtts med nära och kära. Det var två underbar veckor i H-town och tårarna rann nerför mina kinder när det var dags att kliva på planet hem. Planet ja... flyg i 16 timmar med en ettåring? Inga problem! Plutten klarade alla fyra flighterna galant och jag ska aldrig aldrig aldrig mer säga att man inte ska resa med småbarn. Jag känner fortfarande inte att tanken på solsemester med en liten bebis är lockande men det är mest för att de pyttesmå brukar bli så kinkiga i värmen (jag minns med fasa sonens reaktion på hettan här i Stockholm förra sommaren..) Hur som haver gick det toppen att resa och det var fantastiskt att se hur lillen tog för sig i världen, hur han hanterade alla nya intryck, hur mycket han lärde sig. Ljuvligt.

Nu är det verklighet och vardag som gäller ett par dagar till innan vi åter har ledigt tillsammans hela familjen. Oj vad vi längtar!

När katten är borta...

2011-04-17T19:29:00.000+02:00

... passar ICA på att öppnna en butik i Hammarby Sjöstad. Efter att i drygt tre år ha fått stå ut med Stockholms sämsta (och dyraste) Coop som enda matbutik i närområdet har vi plötsligt inte mindre än tre affärer att välja på. Coop, Lidl och ICA. Det tar sig!

Semesterstängt!

2011-04-01T21:01:00.001+02:00

Nu tar jag ledigt i två veckor och är med min familj. På återbloggade (hehe)!

Onepiece, släng er i väggen

2011-03-30T00:13:00.000+02:00

Den här trenden med Onepiece-overaller som brett ut sig över landet är skrämmande. När man ser vuxna människor i sparkdräkt i fleece knalla runt på Stureplan börjar man onekligen undra var världen är på väg egentligen. Men det finns något värre, nämlige Snuggies. Deras slogan är "America's favorite blanket with sleeves" - "Amerikas favoritfilt med ärmar". Kom igen, det är ju helt vansinnigt.
Så här ser eländet ut (i standardmodell):

Bildkälla

Men det värsta hittills - alla kategorier - är Snuggies för hundar. En filt med ärmar som är specialdesignad för djur??? I rest my case!

Klädtokig

2011-03-27T23:06:00.000+02:00

Såhär på sena söndagskvällen roar jag mig med att vika sonens rentvättade kläder och packa in dem i hans klädskåp. Shit vad den pojken har kläder, det är helt galet! Högar med bodies, en hel låda full med små minisockor och säkert 10 par jeans. Och det mest fascinerande av allt är att jag inte har köpt något av det själv. Allt är presenter från mormor och morfar, snälla släktingar i USA som skickar Ralph Lauren-prylar hela tiden, kompisar och möjligtvis från hans far. Själv har jag köpt tre bodies för nyfödda som han växte ur för snart ett år sedan, i övrigt nada. Fast det kanske är lika bra det, för om jag har 30 nytvättade bodies att vika och vet att det finns flera stycken i tvättkorgen - då behöver mr mini-fashionista här hemma inte mer kläder!

Home sweet home

2011-03-26T17:40:00.001+01:00

Tanto och Hornstull i mitt älskade Stockholm. Kom inte och säg att det inte är vackert, mitt underbara hem. Min underbara stad.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Drömmer mig bort...

2011-03-25T22:29:00.001+01:00

... och längtar efter storskalig shopping på det här stället.

Bildkälla

Framsteg

2011-03-25T22:24:00.000+01:00

Idag har sonen lärt sig att klappa händerna (vilket han har totalvägrat ens försöka göra bra länge nu), "Down low" (High five övade vi in för någon vecka sedan), startat tvättmaskinen (tack gud för att den var tom, han körde 90 gradersprogrammet) och käkat våfflor för första gången. Det låter ju inte så särdeles amazing egentligen men fatta hur stort det måste vara om man är ett år gammal? Måste ju vara något i stil med en tre veckor lång rundresa i Indien för en 33-åring... typ

Jag är en klyscha

2011-03-24T22:55:00.000+01:00

För några dagar sedan pratade jag inredning med två andra designintresserade tjejer och kläckte nonchalant ur mig följande alltför klyschiga mening:

"Köp aldrig vita sjuanstolar om du har en superellips med metallkant".

Helt seriöst, säger riktiga människor sådant i verkligheten? Det är väl bara solsidan-Schillers eller Schyffert/Lindström som kommer undan med prettokommentarer av den kalibern? Man kan omöjligt vara nonchalant med hedern i behåll om man pratar så om stolar som kostar fem papp styck. Helt seriöst.

Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget. Det kanske bara är jag som tycker att det lät sjukt nördigt och pretto när jag "klagade" på brister och fel på vad som kan vara världens snyggaste köksstolar och matbord i ungefär samma anda som om jag dissade utgångsdatumet på mjölk?

Springtime

2011-03-22T22:44:00.000+01:00

Invigning av nya vårjackan - Check!
Första utelunchen i solen - Check!
Invigning av sonens första riktiga par skor - Check!

Jaha, vad ska jag göra nu då?

2011-03-19T09:49:00.000+01:00

Utmaningen är slut. Jag tycker att jag klarade det ganska bra om jag får säga det själv. Jag skrev alla inlägg i tid, varje dag, och jag berättade saker som mig själv som jag tycker är självutlämnande. Jag klarade visserligen inte av det där med ett foto till varje inlägg men jag försökte i alla fall! Skam den som ger sig!

Vad ska jag skriva om nu då? Jag har ju liksom vant mig vid att sitta och navelskåda och fundera kring mig själv. Faktiskt ganska terapeutiskt nu när jag tänker på det...

Äsch, jag går och bakar en västerbottenpaj istället!

Dag 30 - Min bästa grimas

2011-03-18T21:12:00.001+01:00

Published with Blogger-droid v1.6.7

Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor

2011-03-17T20:46:00.002+01:00

Jag ska inte bli stor!

Dag 28 - Det här saknar jag

2011-03-16T22:41:00.000+01:00

Jag saknar då rakt inte några prylar i alla fall, det vill jag lova! Jag har allt jag behöver (och lite till) och dessutom försöker jag rensa här hemma så påfyllning av pryttlar är inte på tapeten. Egentligen borde jag ju inte sakna någonting alls eftersom jag har min fina familj. De gör mig till världens rikaste och lyckligaste. Däremot saknar jag min familj på andra sidan atlanten, långväga vänner, mina älskade far- och morföräldrar och andra nära och kära som inte längre finns med oss. Just nu saknar jag min käre vän Shemi, som mycket plötsligt och totalt oväntat gick bort förra året, oerhört mycket.

Dag 27 - Min favoritplats

2011-03-15T21:37:00.002+01:00

Hemma. Min absoluta favoritplats på jorden är hemma (eller på sommarstället men det är ju hemma det med!) Vår lägenhet är inte optimal på något vis, tvärtom. Taskig planlösning, rätt mycket insyn, kass hyresvärd, huset drar till sig inbrottstjuvar som blommor drar till sig bin (även om just vår familj - än så länge - har varit förskonade), äckliga grannar som slänger sopor på marken utanför porten och rastar sina hundar - utan att plocka upp - bredvid sophögarna. Men lägenheten är ändå vårt hem. Med sin enorma matplats där vi faktiskt får plats med en superellips med två iläggsskivor och åtta sjuanstolar, med klädkammaren på 6 kvadrat (med fönster!), med 28 fönster fördelade på tre rum och kök och med ljusisläpp från fyra vädersträck. Fast det som gör mitt hem till min favoritplats är tryggheten jag känner bland mina egna saker, med min familj. Det invanda, det självklara. För mig är det ändå lite så att min hem är min borg och det är här jag alltid känner mig säker. Tyvärr har säkerheten och tryggheten fått sig en rejäl törn på sistone med alla inbrott, det obehagliga rånet ett kvarter härifrån och polisnärvaro i garaget nästan varje kväll. Dags att hitta en ny favoritplats kanske?

Idag blir det ingen bild för jag vill inte lägga upp kort på vårt hus - jag behöver inte locka hit fler skumma typer. Och jag är för trött och seg för att orka fota lägenheten. Sorry.

Dag 26 - Mina rädslor

2011-03-14T23:51:00.000+01:00

Jag är rädd för mycket. För att göra fel, för att inte passa in, för att inte duga. Men det är saker jag kan hantera och saker jag tror att vi alla lite till mans kan känna då och då. Två saker är jag dock livrädd för. Riktigt livrädd. Det ena är mörker - inte ett släckt sovrum kanske (även om det var så när jag var liten...) men t.ex att lampan nere i källaren ska släckas när jag är nere i källarförrådet. Jag vet inte vad det är och inte varför men det skrämmer mig. Obehagligt ofta får jag kalla kårar längs med ryggraden och repliken från "Sjätte sinnet" - I see dead people - ekar i huvudet. Usch. Den andra - och största rädslan - är att något ska hända min familj. Gud förbjude att något händer min son, min man eller min hund.

Sen har jag lite dödsångest ibland också men om jag ignorerar det och kör huvudet i sanden som en annan struts så brukar det ge med sig.

Dagens bild: om man slår upp mörker på Wikipedia får man fram en artikel med den här bilden. Bilden heter "totalt mörker", det tyckte jag var lite skoj på något vis...

Bildkälla

Dag 25 - Det här är jag bra på

2011-03-13T23:32:00.000+01:00

Nu sticker jag ut hakan lite och säger positiva saker om mig själv. Det är inte alltid det lättaste, jag känner mig liksom skrytig, men here we go:

Jag är en bra mamma. Faktiskt. Min son är en superglad och harmonisk liten buskille som skrattar sig igenom livet, sover tryggt i sin egen säng i sitt eget rum, äter all mat han serveras och charmar hela världen med sitt leennde.

Jag är en bra hustru. Jag stöttar min man i vått och torrt, tvättar hans kläder och står ut med hans vansinniga nycker (senast var det att köra Vasaloppet...)

Jag är en god vän. Jag vill i alla fall gärna tro att jag är det för jag försöker så gott jag kan att ta hand om, peppa, stötta och älska mina vänner!

Jag är bra på att baka. Allt jag blandar med mjöl blir till guld i köket. Nästan i alla fall...

Jag är bra på mitt jobb. Jag är hård men rättvis och jag stänger aldrig dörren helt för att samarbeta även med mina bittraste motståndare.

Jag är snäll. Antagligen för snäll. Men hellre för snäll än för dum!

Jag har förstås massor med bra och dolda talanger förutom ovan nämnda men vem orkar läsa ett tre sidor långt inlägg om att jag är duktig på att virka, laga soppa eller vika kläder? Det räcker med det stora!

Dag 24 - Det här får mig att gråta

2011-03-12T22:42:00.000+01:00

Sedan jag fick barn gråter jag av det mesta. Hela spektrat mellan ajaxreklam och krig och svält finns representerat bland mina triggers. Om jag tittar på förlossningskliniken, sjukhuset eller något annat program där man då och då får sen en liten nyfödd bebis halas upp på sin mammas mage första gången blir jag oerhört nostalgisk och gråter en skvätt vid minnet av första mötet med min älskade son.

Fast min största och värsta trigger är faktiskt - och jag vet att det är pinsamt men nu är jag brutalt ärlig - extreme home makeover! Ty och hans designteam får mina tårar att spruta every single time!

Dagens bild: Ty Pennington. När han och hans team sätter igång är inte ett öga torrt här hemma (ok, hunden kanske inte gråter just pga programmet utan snarare för att lillhusse drar honom i svansen, men ändå!)

Bildkälla

Var är världen på väg...

2011-03-12T20:55:00.000+01:00

... när man faktiskt tycker att Nicke Borg borde vinna melodifestivalen? Bara att han är med är ju helt bisarrt.

Dag 23 - Hur muntrar jag upp mina vänner?

2011-03-11T22:48:00.000+01:00

Jag försöker alltid peppa mina vänner. Fråga dem hur de mår, bjuda på fika/lunch/middag, skicka peppande sms och liknande. Fast mest bakar jag. Jag bakar jämt. Till alla. Om någon är ledsen finns det alltid bullar/kakor/kladdkakor/bröd eller något annat hembakt i/på väg i/på väg ur ugnen här hemma. Alltid något att bjuda på!

Dagens bild: Bullar har alltid varit min specialitet, ända sedan jag började baka med min farmor för över 30 (!) år sedan! Farmor bakade utan recept och numera kan jag också göra det!

Bildkälla

Dag 22 - Det här upprör mig

2011-03-10T23:15:00.000+01:00

Det uppenbara förstås: krig, svält, våld, orättvisor och barn som far illa. Barn som far illa är faktiskt det absolut alla kategorier värsta jag vet. Fruktansvärt är vad det är.

Men det finns en annan sak som gör mig enormt upprörd och som breder ut sig som ett gift i samhället: den ohämmade egoismen. "Jag, jag, jag"-attityden i samhället. Alla dessa människor som går som robotar rakt fram och inte väjer för någon, de som kliver över lik utan att ens se liken. Jag tror inte på att kollektivet ska gå före individen men jag ogillar, nej jag hatar, det egofixerade samhället där man inte hjälper andra utan bara skriker och skränar och gapar efter mycket utan att själv dra sitt strå till stacken. Stockhlm har, som Orup säger, blivit kallt. Lite ödmjukhet och medmänsklighet skulle göra den här världen så mycket trevligare.

Dag 21 - Mina dåliga sidor

2011-03-09T22:14:00.000+01:00

Många är det första ordet som dyker upp i mitt huvud. Till mitt försvar måste sägas att jag har jättemånga bra sidor också - och jag tycker att de överväger de dåliga - men ändå, brister och fel finns det helt klart. Jag har kort stubin. Fruktansvärt kort. Ibland så kort att den självantänder. Jag tar på mig för mycket också. Bär hela världens samlade tyngd på mina axlar. I alla fall känns det så ibland. Sen är jag för snäll. Det är inte fel att vara snäll, men när man är så till den milda grad generös att man blir självförnekande, då är det en dålig sida. Min allra sämsta sida måste nog ändå vara min dåliga självkänsla. Självförtroendet är det inget fel på - jag kan göra vad jag vill och jag är förbaskat duktig, det vet jag - men självkänslan däremot, där brister det totalt. Jag är bombsäker på min kompetens och på det jag gör, men kan inte se mig själv som värdefull och inte värdera den jag är.

Dag 20 - Mina förebilder

2011-03-08T22:46:00.000+01:00

Förebilder, det har jag många. Mina underbara föräldrar, min fantastiske make, mina älskade vänner. Jag har några personer i min omgivning som har haft det oerhört tufft och som har gått igenom rent horribla saker men ändå orkat kämpa vidare. Som fortfarande, trots djupa personliga tragedier, modigt möter varje ny dag och kämpar vidare. Dessa fantastiska människor är mina förebilder och mina stora inspirationskällor.

Sen finns det förstås massor med kända ikoner som jag gärna skulle låna bara en gnutta kunskap, vishet och utstrålning från. De uppenbara, såsom Raoul Wallenberg eller Martin Luther King eller Moder Teresa, är naturligtvis med på listan. Fast om man ska tala om kända ikoner så finns det faktiskt en som jag nu spontant kommer att tänka på och som jag nog allt ser upp till, trots hans brister och fel. En person som visserligen inte är perfekt men som i alla fall har åstadkommit enormt mycket här i världen. Utvecklat det som ligger i botten för ett av världens största och mäktigaste företag, förändrat världen för alltid och dessutom gjort mer för utsatta människor i världen än vad många välgörenhetsorganisationer bara kan drömma om... Dagens bild får avslöja hans namn.

Dagens bild: Bill Gates

Bildkälla

Dag 19 - Detta ångrar jag

2011-03-07T23:43:00.000+01:00

Ingenting.

Jag vet att det låter otroligt men det är sant! Visst kan jag ofta känna att jag kanske borde ha gjort saker annorlunda men å andra sidan: hade jag inte gjort de val jag gjort tidigare i livet så hade jag inte varit den jag är och inte levt det liv jag gör. Jag vill inte byta mitt liv med min fantastiska familj mot något i världen, alltså är det mycket enkelt: jag kan inte ångra någonting! Dessutom är det ingen idé att ångra något - man kan ändå inte resa bakåt i tiden (vad jag vet i alla fall!) och ändra det. Bättre att istället dra lärdom av sina erfarenheter och se till att man inte upprepar sina dumheter igen!

Idag blir det inget foto - hur kan man lägga upp ett foto på "ingenting" liksom?

Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick

2011-03-06T18:00:00.001+01:00

Ja herre jösses, här finns det många att välja mellan! Jag gör bort mig nästan jämt - helt klart dagligen - och det verkar aldrig bli bättre. Jag är en obotlig "klutz"!

En av de senaste favoriterna var väl när jag nyligen gjorde min visserligen oförglömliga och oslagbara men ändå kanske lite hånfulla imitation av Maria Montazami. Jag körde på med citat i stilen "Jag är Maria Montazami från Skultuna och jag bara äääääääääääääälsakr ostkrokar" och bredde på med den värsta grövsta Västeråsdialekten jag bara kunde uppbringa (och tro mig, det är en hel del). Synd bara att publiken delvis utgjordes av Västeråsare som trodde att jag hånade dem... Oh great...

Dagens bild: den alldeles förtjusande tofstanten från Skultuna - Maria Montazami!

Bildkälla

Dag 17 - Mitt favoritminne

2011-03-05T23:52:00.000+01:00

Han kom springande över en höstruskig och mörk parkering i ett bostadsområde utanför Södertälje. Han rörde sig lite diagonalt, nästan som en krabba och sprang med små korta steg. De smala benen rörde sig som trumpinnar, de stora bruna ögonen blixtrade till varje gång ljus föll mot hans ansikte. Han var bedårande söt och det var kärlek vid första ögonkastet. Ungefär som Renée Zellwegers kommentar i Jerry Maguire när Tom Cruise har kört sin långa ursäktsharang på slutet: You had me at "hello".

Finaste, älskade lille "Lur", min underbare lille jycke - jag kommer aldrig glömma första gången jag såg dig!

Dagens bild: Min älskade jycke och jag. Så mycket kärlek man kan känna för 6 kg fett och päls... helt galet!

Dag 16 - Min första kyss

2011-03-04T22:56:00.000+01:00

Här kommer enda avsteget från fullföljandet av den här 30-dagarsutmaningen. Min mamma läser bloggen så jag har faktiskt ingen lust att svara på den här! ;)

Dagens bild: min första kyss som gift, en solig brittsommar dag i september 2006.

Update till Caroline

2011-03-03T23:12:00.000+01:00

Den dagen jag kan göra en Zlatan så kommer jag att göra det och då blir du inbjuden att se huset direkt - det garanterar jag! Tills dess... my lips are sealed! ;)

Dag 15 - Mina Drömmar

2011-03-03T22:48:00.000+01:00

Åh, det är bra mycket jag drömmer om! Ibland är det ytliga saker som en ny handväska eller nya skor men för det mesta handlar det nog om att ha en så bra tillvaro med min familj som det bara går. Att vi ska bo bra (gärna i ett visst specifit hus alldeles norr om stan som jag spanat på sedan jag var liten men som nog aldrig blir i min prisklass..), att både jag och maken ska ha bra jobb (eller helst inte behöva jobba alls), bra skola för sonen och eventuella syskon till honom (för jag drömmer om sådana med), att hunden ska leva länge och må bra hela tiden, att mina familjemedlemmar ska få vara friska och lyckliga. Inget stort, bara ett bra och lyckligt liv! Fast det klart, ibland drömmer man väl om att bli popstjärna och sjunga duett med sina idoler, vara nästa välsvarvade bondbrud eller gå nedför röda mattan med en Oscarsstatyett i handen men jag är realist så jag puttar för det mesta de dagdrömmarna åt sidan. Fast kul är det!

Dag 14 - Självporträtt

2011-03-02T23:42:00.000+01:00

Egentligen hade jag tänkt måla en streckgubbe av mig själv men jag ska vara modig och lägga upp ett foto!

Dagens foto: Ibland känns det som att jag, som egentligen är rätt känslig, måste ha en hård rustning omkring mig för att inte ta illa vid mig av allt hemskt här i världen. Så den här bilden är ett självporträtt i dubbel bemärkelse...

Time flies

2011-03-02T11:56:00.000+01:00

För exakt ett år sedan satt jag chockad hemma i lägenheten och ringde till förlossningen, hunddagis, maken och mamma om vartannat. Vattnet hade gått lite över två veckor före beräknat och jag - som trott att jag skulle gå flera veckor över tiden - försökte bearbeta det faktum att jag skulle bli mamma. Ett år har gått, jag sitter här hemma med en förkyld och sur kille som fyller ett år i morgon och helt ärligt: hur sjutton hände det? Var tog det här året vägen?

Dag 13 - Vardagslyx

2011-03-01T23:39:00.000+01:00

De allra flesta definierar nog vardagslyx som det där lilla extra som sätter guldkant på tillvaron - en god middag mitt i veckan, en ledig tisdag eller att köpa med sig en bukett snittblommor hem trots att det inte är födelsedag/storhelg/kalas på gång. Att då och då unna sig något utöver det vanliga och vardagliga utan att smälla på så att det förslår. Själv ser jag det snarare som lyxen i att ha en bekväm vardag, att det man gör varje dag blir lite lite lite trevligare. I mitt fall handlar det om att jag, sonen och hunden myser ihop under täcket en timme eller två varje morgon efter att make har gått till jobbet, att jag dricker mitt förmiddagskaffe i Filippa K-muggar istället för IKEA-muggar, att lunchpromenaden med hunden går genom Nackareservatet eller runt Djurgården istället för på trånga trottoarer i stan och att frallan jag och sonen delar till mellanmål är hembakad. Fast det allra lyxigaste i vardagenn är förstås att jag delar den med de bästa grabbarna i världen, en ettårig liten vilde, en mysig liten jycke och världens snällaste make!

Dages bild blir min kaffemugg från Filippa K/Rörstrand som jag dricker latte ur varje dag!

Dag 12 - I min handväska

2011-02-28T22:27:00.000+01:00

Oavsett vilken av alla mina väskor (och de är många kan jag lova!) jag använder ås kan man utgå ifrån att den är fylld med en massa prylar varav åtminstone 75% är onödigt skräp. Just nu använder jag - tragiskt nog - skötväskan för det mesta och den är fylld med följande spännande saker:

Ett skötunderlägg,
Ett gäng tvättlappar,
En förpackning euroshoppers tvättservetter,
En pampersblöja storlek 4 (med Bob the Builder på),
En påse leversnittar (hundgodis),
En Reztart powerbar,
Två små tvättlappar i frotté,
Ett par svarta manchesterbyxor i storlek 74 och en svart body i storlek 80,
Ett par svarta halksockar i storlek 17,
En plastpåse med fem majskrokar,
Fem panodil och en Tavegyl,
En bläckpenna,
Två Always plus,
En napp,
Ett kortetui med alla mina medlemskort och klubbkort,
Två skallror,
En leksaksmobil i überkulört plast,
En stor (och alldeles sprillans ny) Louis Vuitton-plånka.

Jösses vilken tråkig väska jag har. Och så mycket skräp jag släpar runt på varje gång jag tar med skötväskan ut på galej. Jag får ju medge att jag längtar lite efter att återgå till att skriva om innehållet i en chockrosa Diorväska istället för att lista skötverktygen i min sunkiga Skip hop!

Dagens foto: min jättehotta skötväska. OK, kanske inte hot men i alla fall praktisk.

(Här vill jag förresten passa på att gratulera mig själv till att ha skrivit århundradets kanske mest ointressanta blogginlägg!)

Årets komplimang

2011-02-28T01:27:00.001+01:00

Man vet att man är bra på att baka när en femårig gäst på sonens födelsedagskalas packar fickorna fulla med muffins innan han knallar hem!

Dag 11 - Mina Syskon

2011-02-27T23:12:00.001+01:00

Jag har inga biologiska syskon men det betyder inte att jag för den skull står utan bröder och systrar. I min värld är familj inte definierat enbart genom blodsband utan först och främst genom kärlek. Det finns människor som står mig mycket nära och som jag ser som familj trots att vi genetiskt sett saknar all samhörighet. Och jag har massor med släktingar som jag aldrig har träffat och som jag baske mig inte betraktar som familjemedlemmar bara för att våra förfäder för 100 år sedan var kusiner eller så.

Enkelt uttryckt är jag alltså lyckligt lottad med många bröder och systrar eftersom jag har så många fina vänner! Men det finns två som står mig extra nära, de som själva säger att de är "bröderna jag aldrig hade och aldrig önskade mig" (här brukar jag lägga till "men som jag älskar ändå!") nämligen de två sönerna i min familj från Texas. Jag känner en familj i Houston som jag bodde hos under en tid när jag arbetade i USA. Vi står varandra mycket nära och de två sönerna är verkligen mina bröder. Jag kan inte tänka mig en värld utan John och Dane och det smärtar mig något enormt att vara så långt ifrån dem. Tack vare datorer, skype, sms och all annan modern teknik "ses" vi numera ganska ofta men inget slår att träffas live. Om bara några veckor hoppas jag att jag sitter på ett plan till JR Ewing-land för att träffa dem - gud vad jag längtar!

Bröderna och jag när de besökte Stockholm för några år sedan. Saknaden är enorm! <3

Dag 10 - Mitt favoritplagg

2011-02-25T23:35:00.001+01:00

Det här är sorgligt att behöva erkänna. Riktigt sorgligt. Det jag tycker är allra bekvämast, allra bäst och allra skönast är mina flanellpyjamasar från Victoria's Secret...

Det finns liksom inte så mycket mer att tillägga men jag antar att en bild säger mer än tusen ord!

Bildkälla

Alltså, ni trodde väl inte på allvar att jag skulle lägga upp en bild på mig själv i flanellpyjamas? OK, det hade jag faktiskt gjort om det inte vore för att jag inte orkar fippla med sladdar och elände och koppla in externa fotohårddisken i nya laptopen mitt i natten...

Dag 09 - Min tro

2011-02-24T23:10:00.001+01:00

Religion är inte riktigt min pryl, i alla fall inte just nu. När jag var yngre var jag rätt intresserad av religion - och det är möjligt att det intresset återuppstår - men det var snarare den kulturella aspekten det handlade om. Jag har t.ex. alltid uppskattat kyrkomusik och kyrkorummet som sådant. Men det där med att tro på en gud, det är inget för mig. Samtidigt har jag väldigt svårt att helt släppa tanken på en högre makt, en fortsättning på livet efter döden och någon form av mening med allt. Så jag får väl säga att jag tror på ödet, på att saker sker av en anledning och att det finns någon form av övergripande plan som styr.

Fast det jag tror mest på är ändå ärlighet (som faktiskt varar längst!) och kärlek (som ändå övervinner allt.)

Dag 08 - Ett ögonblick som förändrade allt

2011-02-23T17:40:00.002+01:00

3 mars 2010 kl 10.27. Jag förstår för första gången i mitt liv vad det verkligen innebär att älska någon mer än livet självt, lyckan är total och jag vet att livet aldrig mer kommer att bli detsamma igen. Ögonblicket då jag håller min son i famnen för första gången.

Idag blir det ingen bild. De första timmarna med sonen är så intima, privata och lyckliga att jag helst behåller dem för mig själv. Men tro mig, han var underbar från första stund min lille ängel.

Dag 07 - Min bästa vän

2011-02-22T23:43:00.001+01:00

Att tala om vem som är min allra bästa vän är på en gång både jättesvårt och jätteenkelt. Svårt för att jag har så många fina vänner, för att min mamma är min bästa vän på ett plan, min pappa på ett annat, min man på ett tredje. Svårt för att jag helt enkelt inte vill välja. Och varför skulle jag egentligen välja? Varför måste vi människor kategorisera allt, mäta allt, rangordna allt? Kan inte en bra vän bara vara en bra vän, måste den få statusen "bästa" som för att markera att "joho, jag är minsann lite snällare, schysstare och trevligare än alla er andra"?

Å andra sidan är det rätt lätt att säga vem som ändå är min bästa vän. Det kanske låter konstigt, men det är jag själv. Och jag tror att det måste vara så. Jag är visserligen urjobbig, gnällig och eländig ibland - vilken vän är inte det - men för det allra mesta tar jag hand om mig själv, stöttar mig själv, ordnar för mig själv och älskar mig själv. Jag måste vara min egen bästa vän, för om jag inte kan älska mig själv, hur ska jag då kunna älska någon annan?

Dagens bild är jag sjäv som en Simpsons-karaktär. Som sagt, jag försöker vara min egen bästa vän. Det är inte lätt alla gånger - jag är en mycket krävande bästis - men jag försöker!

Dag 06 - Om det här vore min sista dag

2011-02-21T23:30:00.001+01:00

Om det här vore min sista dag skulle jag göra det jag gör varje dag: pussa på min son, gosa med min hund, hålla min man i handen och tala om för dem hur mycket ja älskar dem!

Inget desperat jagande efter spänning, ingen kamp för att fortsätta, ingen ångest eller förtvivlan. Bara kärlek.

Idag bloggar jag från mobilen för internet hemma ligger nere. Så därför blir det ingen bild idag. Hoppas på bättring imorgon!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ett år äldre - and none the wiser!

2011-02-21T15:04:00.001+01:00

OIgår firade jag födelsedag och blev uppvaktad ordentligt hela dagen. Första presenten fick jag vid tolvslaget och sedan fortsatte det verkligen i samma anda hela dagen lång! Gratulationerna på facebook var överväldigande i antal, jag fick mail och sms i sådan utsträckning att mobilbatteriet tog slut två gånger och samtalen från världens alla hörn avlöste varandra. Om man, som jag, har lite sviktande självförtroende ibland är det onekligen upplyftande (och förstås enormt smickrande) att få så mycket kärlek överöst över en. Hela helgen var ett enda stort firande, inte bara av mig, med namngivningskalas hos en kär vän, födelsedagsfirande och annat skoj och det var ett aningen bryskt uppvaknande till vardag, barnskrik och blöjbyten imorse. Tur att det kom några eftersläntrande gratulationer idag som förgyllde min dag och att vi dessutom får middagsbesök av goda vänner ikväll!

Igår kväll när jag pratade med mun familj i det stora landet i väst föreslog en av dem att man skulle få fira sin födelsedag varje dag under en hel månads tid. En "birthday month" som hon sade. Jag nappade direkt - vilken toppenide! Nu sa jag bara förankra den hos maken och sedan kan vo börja fira igen!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Dag 05 - Vad är kärlek

2011-02-20T23:21:00.000+01:00

Enkelt! Kärlek är allt!

Kärlek är luften vi andas, vattnet vi dricker, jorden vi trampar omkring på. Visst behöver man mat, kläder, någonstans att bo och alla andra grundläggande saker men utan kärlek är livet tomt och fattigt.

Det ligger något i det så ofta använda latinska uttrycket "amor vincit omnia" - kärleken övervinner allt!

Dagens bild: makens och mina ringbeprydda händer någon timme eller så efter vår underbara vigsel i september 2006. Så mycket vi har övervunnit tillsammans, mycket tack var en stark kärlek och gemenskap. Förresten så finns inte den där vigselringen kvar. Jag lät gjuta om den för några år sedan efter en lång kamp med amatören till guldsmed som tillverkade den. Men vi övervann det med...

Dag 04 - Vad bjuder jag på för mat?

2011-02-19T23:48:00.000+01:00

Enkelt! Jag bjuder på korvgryta. Favoritreceptet alla kategorier som hemma hos oss heter "Ruths korvgryta" efter den fantastiska kvinnan som först introducerade oss till smaskigheternas smaskighet!

Eftersom jag är på exceptionellt bra humör idag (kan det vara födelsedagen som startar om 17 minuter som hägrar månne?) så bjuder jag på receptet!

Ruths Korvgryta (3-4 portioner)
1. Grovhacka en stor gul lök (även röd går bra) och fräs på i en stor kastrull.
2. Skala och skär två äpplen (valfri sort, jag brukar ta en lite sötare röd sort) i mindre bitar. Släng ner i lökfräset och rör o.
3. Skär tre chorizokorvar i "slantar" och lägg till i katsrullen.
4. Låt grytan koka ihop sig under lock en stund (20 minuter kanske? jag kör på känsla) Ta av locket och koka tills den mesta vätskan kokat bort.
5. Servera med ris.

Hoppas att det ska smaka!

Dagens bild blev en liten fuskis, lånad från Despana Brand, eftersom jag inte lyckades hitta någon bild på min korvgryta. Den ska lagas som riktigt storkok nästa helg när vi har vänner på besök, får fota då!

Dag 03 - Mina föräldrar

2011-02-18T22:09:00.000+01:00

Det finns så mycket att säga om mina föräldrar att om jag ska ens försöka ge dem rättvisa kommer jag att få sitta många timmar här vid datorn och ni kommer att sluta läsa innan ni ens fått en chans att förstå hur fantastiska de är! Jag skulle nog faktiskt behöva en hel blogg bara om mamma och pappa för att beskriva dem i all deras tokighet, kärleksfullhet och ömhet. Men jag försöker.

Snälla är det första ordet som dyker upp. Ofantligt snälla. Pappa som alltid kliver åt sidan och sätter sig själv sist för att vår familj ska ha det bra, mamma som vänder ut och in på sig själv för att ordna, trixa och fixa så att alla ska ha det bra. Nästa tanke är generösa. De är så generösa med sin tid, sin uppmärksamhet, sin vishet. Delar med sig av allt och gör aldrig anspråk på att få något tillbaka. Det verkar inte finnas något stopp på generositeten och kärleken de öser över vår lilla familj. Sen följer i rask takt klokhet, tokighet, rolighet och något jag verkligen har ärvt - temperament. Kort stubin ibland men det blåser snabbt över och ingen av dem är långsint.

Mina föräldrar är faktiskt väldigt lika varandra egentligen. Jag vet inte om det beror på att de har levt närmare 40 år tillsammans eller om de faktiskt var så lika redan från början, men ibland är de som två blåbär. Fast det klart att det finns skillnader. Mamma är ordnings- och planeringstokig, pappa är lika rörig som jag. Mamma är högljudd och pratglad (nu vet ni var jag har ärvt den biten ifrån...), pappa är tystlåten och diskret. Pappa älskar havet och båtar, mamma är sjösjuk. Men det där är bara småsaker. De har sin främsta och bästa egenskap gemensamt: de är fantastiska.

Mamma och pappa, jag älskar er så!

Dagens foto: Mamma och pappa på mitt bröllop. Mitt under vigseln måste mamma prompt diskutera något med sin kusin som står bakom dem. Typiskt mamma. Pappa tittar stint på henne och försöker få henne att vara tyst. Typiskt pappa!

Går som på små moln

2011-02-18T20:42:00.000+01:00

Idag har jag varit på fotvård hos söta Elsa på Akqa vid Skanstull. Fotmassage, filning, insmorda fötter, hallonrosa tånaglar, en latte och en skvallertidning kan ibland vara det som behövs för att pigga upp en trött mamma! Stegen hem från salongen var definitivt lite lättare än på vägen dit och humöret har varit klart bättre än tidigare i veckan. Vardagslyx!

Late night cravings

2011-02-18T00:33:00.000+01:00

Just nu vill jag inget hellre än att proppa i mig en hel påse gelehallon. Jag kan få sådana cravings ibland, helt spontant out of the blue, och just nu står jag i valet och kvalet om jag ska ta en banan och bara tvinga undan sockersuget eller om jag faktiskt ska dra på mig en massa varma kläder och traska bort till statoil för att inhandla en påse gelehallon...

Lustigt nog hade jag inga cravings alls när jag var gravid, men både innan och efter graviditeten har jag haft massor. Konstigt, va?

Dag 02 - Min första kärlek

2011-02-17T23:06:00.002+01:00

Jag är ledsen men jag kommer inte ihåg. Jag gör verkligen inte det! Om jag får gissa så var det något av mammas dagbarn eller möjligtvis något av deras syskon. Men mamma vet säkert och kommer säkert att kommentera om det!

Om man nu inte ska prata om dagisåldersförälskelser - som knappt gills - så är det väl den första tonårsförälskelsen (och detta var tonårsförälskelsen med stort T) som gäller: Henrik. Henrik var två år äldre, hade körkort och mobiltelefon (det här var i mitten på nittiotalet då mobiltelefoner var sjukt ovanligt och sjukt hett, min you!) Jag hade känt honom många många år och spanat (beundrat) på avstånd. Vi hade ett dramatiskt och stormigt halvår som slutade med att han krossade mitt hjärta, kastade bitarna på marken och stampade på dem. Sedan följde en lång period då jag bara hade svarta kläder på mig, bara lyssnade på deppiga ballader och var allmänt miserabel. Det gick förstås över med tiden, men just där och då trodde jag att jag aldrig skulle kunna älska igen. Det kunde jag ju förstås. Mer än livet självt till och med.

Dagens fotoutmaning är svår. Jag kan ju inte gärna sno bilder från Henriks facebook (japp, vi är faktiskt facebookvänner såhär 15 år efter vår stormiga tonårsförälskelse!) och lägga upp här. Så istället för att lägga upp en bild på min första kärlek så väljer jag en på min största kärlek. Eftersom jag är extremt restriktiv med min sons närvaro på internet blir det dock ingen ansiktsbild utan bara en favorit i repris, hans små fötter!

Sonens små fötter, en bild jag tog som hemuppgift på min fotokursen jag gick i maj.

Dag 01 - Presentera mig själv

2011-02-16T14:26:00.001+01:00

Ja, vem är Fru K egentligen?

Född precis i slutet av sjuttiotalet i en lugn förort norr om Stockholm. Bodde 19 år hemma i föräldravillan innan suget efter nya upplevelser blev för stort och en snirklig väg gick via England, Skåne, Italien och USA innan jag slutligen tog mig hem till Stockholm igen i december 2007. Svårt att sitta still med andra ord.

Jag tror att jag definierar mig själv väldigt mycket utefter andra människor. I första hand är jag mamma. För snart ett år sedan föddes min lille kille och hela min värld vändes upp och ner. Så mycket kärlek, oro, längtar, drömmar och föhoppningar som fanns redan när han låg i magen och nu när han är här har det mångdubblats! Min andra roll är den som fru till världens bästa kille och matte till världens bästa jycke. Och förstås dotter till världens bästa föräldrar. Familjen (som förutom de biologiska medlemmarna består av mina allra käraste vänner) är oerhört viktig för mig. Utan familj och vänner är jag ingenting, har jag ingenting.

Annars uppskattar jag det goda i livet. Goda böcker, god choklad, god mat, vackra kläder, snygga skor och underbara handväskor. Jag älskar kultur och konst men hinner inte hänge mig så mycket som jag skulle vilja. Jag hoppas kunna börja sjunga med min kör igen snart och jag hoppas innerligt att orken att åter arbeta med Stockholms bästa fria teatergrupp snart infinner sig. Jag älskar att fotografera men verkar aldrig hinna med numera, samma sak gäller skrivande. Jag älskar att träna och att ta långa promenader, gärna utmed vattnet i Stockholm, är som livselixir för mig. Sen är det just det där med tiden... Man ska hinna med allt man vill göra också. Jag är tidsoptimist utan dess like och har svårt att tacka nej till saker så stress är tyvärr en daglig del av mitt liv. Jag jobbar på den biten dock...

Och så har vi det där med jobb. Just nu är jag föräldraledig med min lille prins men i den verkliga världen utanför föräldrabubblan är jag jurist. Jag vet inte om jag alltid kommer att vilja vara det men just nu är det så. Jag tror på rättvisa och ärlighet och kanske passar det mig att vara lagens väktarinna.

Jo, förresten, så var det en sak till. Jag gillar snabba motorfordon också. I min pappas garage står just nu min sommarbil och min MC och vilar upp sig inför den kommande säsongen och oj vad jag längtar efter att få cabba ner min silverfärgade älskling, glida in på den röda skinnklädseln och ställa mig på plattan!

Dagens bild: inte ens på mitt eget bröllop - fem minuter innan vigseln - kunde jag hålla mig seriös. Mina vänner säger att den här bilden är jag i ett nötskal, kanske är det så? Och lite kuriosa: det här fotot var faktiskt på väg att bli omslagsbild på ett album med ett Israeliskt rockband en gång i tiden...

Kickstart

2011-02-15T22:21:00.002+01:00

Steg två i förvandlingen, uppdateringen, nystarten eller er vad man nu ska kalla mitt projekt att göra bloggen till något som är mer jag är en kickstart. Jag behöver komma igång och skriva regelbundet igen. Minst ett inlägg om dagen, gärna fler. Så jag tar till ett gammalt beprövat trick som använts många gånger i den här bloggen: listan!

Alla andra bloggare gjorde 30-dagarsutmaningen före jul men jag orkade inte. Det är mycket man inte orkar när man har en bebis hemma har jag märkt... Hur som helst så hittade jag en variant av den som jag inte sett förut hos min vän Angelica (för övrigt en superb skribent med en oerhört läsvärd blogg och - framför allt - en helt fantastisk människa som trots att hon är tio år yngre än jag är en stor förebild och inspirationskälla, men det är faktiskt ett helt annat inlägg...) och tänkte att det kanske är det här jag behöver? Jag får väl helt enkelt testa och se om det håller antar jag. Jag tänkte lägga till min egen lilla twist på det hela, jag ska ha ett foto eller en bild med i varje inlägg också. Jag är dålig på det där med foton och håller dessutom numera väldigt hårt på familjeintegriteten så det blir en extra utmaning för mig!
Följande skall alltså behandlas under den kommande månaden, wish me luck!

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Hur muntrar jag upp mina vänner?
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas

Vi startar imorgon!

Reinventing myself

2011-02-15T21:26:00.001+01:00

Okej. Så då var det bestämt att jag ska fortsätta blogga då. Caroline föreslog att jag skulle byta design för att liksom pigga upp mig lite och det är nog inte en helt tokig idé. I sitt program "Gordon's kitchen nightmares" har Gordon Ramsay (ja, jag tjatar om honom i tid och otid, jag vet - men han är lite husgud här hemma) alltid "relaunch night" när hans omgjorda sunkhak presenteras i all sin nya glans. Jag tänkte att jag också ska ha en relaunch när jag väl orkar knåpa ihop en alldeles egen design på bloggen men det får vänta lite. Just nu har jag helt enkelt inte energi till att bygga något helt eget men jag byter template och färgschema i alla fall. Första steget taget!

Alla hjärtans dag...

2011-02-15T00:21:00.001+01:00

... är äntligen över! Ett helt år till nästa gång man blir alldeles nerkletad av årets med fejkade och påhittade "högtid"! Märks rätt tydligt att jag inte firar sådant, va? Kanske låter negativt men jag tänker att det är inte en dag om året man ska fira varandra och kärleken utan varje dag. 365 dagar om året. But hey, that's just me.

I'm still here

2011-02-15T00:18:00.000+01:00

Värsta bästa tjejerna tycker att jag ska fortsätta så då gör jag väl det då! När Anna, Caroline och Angelica kallar så kommer jag rusande! Tusen tack för de fina orden och Anna: ja, det måste vi. Snart!

What to do?

2011-02-06T23:38:00.000+01:00

Fem år har jag hållit på med det här bloggandet. Fem år med ibland intensivt ibland minst sagt sparsamt med inlägg. Fem år med ibland mode, ibland politik, ibland tråkig fotoblogg och till slut någon form av trist mammablogg. Jag vet inte riktigt vad som hände men någonstans på vägen blev det här en kass B-blogg. Jag som hade - och alltjämt har - så mycket att skriva om, så mycket att berätta, känner inte att det är skoj att göra det här längre. Det räcker ju med att bläddra bakåt i arkivet och titta på töntiga fotoblogginlägg på fjärilar som solar sig på stigen uppför Hammarbybacken för att förstå att den här bloggen inte längre är det jag ville att den skulle vara. Jag vill att det ska vara kul, spännande, intressant eller åtminstone lite mysigt att klicka sig in hit, inte något mina närmaste vänner gör för att vänner ska läsa varandras bloggar (hur usla de än må vara!) Kanske skulle jag såhär på bloggens femårsdag lägga ner och flytta någon annanstans? Börja om på ny kula? Eller ska jag hänga kvar här och försöka rädda det som räddas kan? Eller ska jag bara helt enkelt lägga av?

världspremiär!

2011-01-25T20:13:00.001+01:00

Är på chokladprovning courtesy of Marabou premium och min vän Anna, känd i bloggosfären som starwoman. Vi har fått äran att prova en ny choklad som kommer ut i butik nästa vecka: pecannöt och havssalt! Texikanen i mig jublar - pecannöt!!! Ses gott folk, ut och köp nu! (eller nästa vecka...)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Kosmisk rättvisa

2011-01-25T01:15:00.000+01:00

I gårdagens avsnitt av Solsidan var Fredde arg över orättvisorna i hans tillvaro - stackars krake - och undrade om det inte finns någon kosmisk rättvisa. Just idag tänker jag mycket i Freddes banor och kan bekräfta att nej, det finns ingen kosmisk rättvisa. Det finns så mycket folk i det här landet (för att inte tala om i den här staden) som aldrig drar sitt strå till stacken, aldrig gör ett endaste dugg för att bidra till något, som luras och fifflar, som lever på andra och som dessutom lever gott på det. Som har fina boende, bra bilar, sköna semesterar och gud vet vad. Sen finns det de som sliter som sjutton för att få det att gå runt, som är ärliga och schyssta och inte lurar till sig något som inte är deras och som banne mig har betalat varenda krona deras inte fullt så lyxiga boenden, sunkiga bilar och tradiga staycations har kostat. Som aldrig får ett break. Det gör mig förbannad, väldigt förbannad. Och så finns det förstås en tredje kategori. Vi helt vanliga människor som nog skulle kunna vara värda ett break då och då men som banne mig aldrig får det.

Jag säger som Tony Richardsson: nä jag är inte bitter jag!

Fullt upp

2011-01-20T23:18:00.000+01:00

Den här veckan har jag verkligen haft fullt upp (förutom möjligtvis igår då jag visserligen var hemma på dagen men inte hade en sekund över eftersom ett visst litet monster här hemma flög runt som en virvelvind genom hela lägenheten.) Vaken tid ensam kan räknas i minuter och tid vid datorn i sekunder, befriande visserligen men ändå inte. Jag är van vid att kunna surfa runt och kolla in de tidningar jag läser på nätet, lite bloggar kanske (när andan faller på), shoppa (och då menar jag vettiga saker typ mat) och - framför allt - hålla kontakt med nära och kära som inte bor här i närheten. Den här veckan har jag inte hunnit med ett jota. Nil, zilch, nada. Visst, jag har varit ute och träffat folk och haft skoj vilket jag älskar, don't get me wrong here, men jag är nog allt lite chockad över att det redan är helg och jag har inte hunnit med något alls! Helg? Nä, nu är Fru K dagvill, tänker man. Inte alls! Hos oss börjar helgen nämligen alltid på torsdagar eftersom maken är hemma med oss på fredagar. Så jag räknar med att under morgondagen hinna med allt det där jag inte fått gjort de senaste dagarna. Slåss med alla andra som ska till IKEA t.ex. Oh joy!

En turkos liten ask

2011-01-17T02:05:00.001+01:00

Varje gång min käre make åker till London köper han en present till mig på ett ställe där allt slås in i små turkosa askar med vita sidenband. Hur fantastiskt är inte det? Jag är alltså gift med en man som spontanköper Tiffanyssmycken till mig varje gång han reser till London. Han är värd sin vikt i sterling silver den mannen! Den här gången fick jag världens sötaste Cupcake charm till mitt charm bracelet eftersom jag älskar att baka. Att den dessutom är rosa var bara en bonus!

Oh no, lattemammavarning!

2011-01-13T19:21:00.000+01:00

Jag har fikat/lunchat/varit på lekland två dagar hittills den här veckan och imorgon väntar tredje mammadejten. Håller jag på att bli en lattemamma? Gud bevare mig väl!

Resultat London

2011-01-11T19:15:00.001+01:00

Boendemässigt: sov sjukt bra i en stor säng i ett lyxigt rum på sjunde våningen. Snuskigt bra läge, tyst gata och all in all ett riktigt schysst hotell. Dessutom en del av SAS Radisson-kedjan så man får Eurobonus där också!

Matmässigt: åt så sjukt gott på Petrus att det nästan borde vara olagligt. Middagen i fredags kväll bestod av följande: Kanapéer med gåslever och friterade fiskbollar, pumpasoppa med skogschampinjoner och parmesancreme, pärpncarpaccio med valnötssallad och färskost, butternut squash-fylld canelloni med kantareller och rostade rotfrukter, vit choklad-och passionsfruktsparfait, chokladsfär med mjölkcreme och glass, munsbitar av vaniljglass doppad i vit choklad och avslutningsvis en dubbel espresso. I rest my case.

Shoppingmässigt:

Bilder från gap.com

Bild från gant.com

Och den här jackan, en till kavaj och en massa massa massa kläder till sonen .

Nöjd med helgen? Pretty!

Apropå London...

2011-01-05T20:31:00.000+01:00

... så tänkte jag sova här ett par nätter.

Bildkälla

Ser inte så pjåkigt ut... Kan man hoppas på att handväskan ingår?

Punktligheten personifierad

2011-01-05T20:13:00.001+01:00

På fredag kväll ska jag äta middag på Petrus, en av Gordon Ramsays restauranger. När jag hade bokat bord fick jag ett mail från restaurangen med detaljerna för bokningen. I mailet stod bl.a. att "vi ringer Er två dagar innan datumet för reservation för att bekräfta reservationen". Nog ringde de två dagar innan allt! Jag har bord bokat kl 19:30 på fredag kväll. Ikväll, onsdag, kl 19:30 prick (!) ringde de för att bekräfta! Det kallar jag punktlighet!

Bildkälla

Visst ser det förbaskat trevligt ut på Petrus förresten?

Ettårskalas

2011-01-04T01:25:00.000+01:00

Jag försöker ordna till det så att jag kan fira min sons ettårsdag och det ska jag tala om att det är banne mig inte lätt! Vi bor för litet (de som varit hemma hos mig håller förstås inte med men så är det faktiskt!) för att ha det hemma, mina föräldrar bor för långt åt tjotahejti (förlåt mamma!) för att man rimligtvis ska få en enda människa att tacka ja om man har det där och näraliggande lekland är rätt uteslutet när de flesta gäster faktiskt är 30+ (och majoriteten av barnen inte ens året fyllda). Meckigt värre. Och jag som trodde att jag hade några år på mig innan barnkalashetsen skulle hinna ifatt mig... Jag börjar känna mig som Mickan i Solsidan - kanske måste jag hyra in Markoolio nu också?

Filmtips...

2011-01-02T23:53:00.000+01:00

... eller inte.

Ikväll såg jag Änglagård 3 på bio. Inte värt det. Alltså, självklart måste man se den. Ett svulstigt Nutley-epos där inte bara Helena Bergström storbölar utan även hennes dotter. Som svensk kan man inte låta bli att glutta på en sådan rulle. Men skippa att släpa er till bion. För helt seriöst, inte ens de fantastiska bilderna av sommar-Sverige eller den magiskt vackra musiken gör att man måste se den här filmen på bio. 42 tum platt hemmabio (för ingen i det här landet har väl sämre utrustning än en 42 tums plattis... finns ens tjock-tv längre?) räcker gott.

Raketfart

2011-01-02T22:00:00.000+01:00

Sonens utveckling har onekligen gått med raketfart i år! Igår "gick" han igen, ja han tog två steg i alla fall, och numera säger han fyra ord: mamma, pappa, hej och tack. Hur sjutton hände det? Vad kommer härnäst? "Mamma, ge mig bilnycklarna och iphonen", eller?

Tacksam

2011-01-02T01:03:00.001+01:00

Råkade alldeles nyss via länkar hamna på en blogg jag inte besökt på länge. Jag läste runt lite och förstod snabbt av de senaste inläggen att bloggerskan har råkat ut för något av - om inte det - mest fruktansvärda som kan hända en människa, hon har förlorat sitt barn. Den lille pojkens hjärta hade stannat i magen och det upptäcktes för sent. Det är inte första gången den här hösten som jag hör eller läser om en sådan djup personlig tragedi och det gör mig oerhört illa till mods bara att tänka på det. Jag lider så med dessa stackars familjer som längtat, väntat och hoppats i nio långa månader för att sedan bara möta sorg, smärta, ilska och ångest. Livet är fruktansvärt orättvist ibland och ingen - ingen - ska behöva uppleva smärtan av att förlora ett barn. Bara blotta tanken på att inte alltid ha min son hos mig är fruktansvärd och att föreställa mig att något hemskt hände honom, det kan jag inte ens göra. Jag får tårar i ögonen och en stor klump i magen bara av att skriva det här, för gud förbjude att något eller någon skadar mitt barn.

Jag gnäller ibland på att min son är ett litet monster som röjer runt här hemma, som klättar och sliter i allt, som river hela haket flera gånger varje dag. Alla har rätt att vara trötta ibland - för man blir trött som småbarnsförälder - och andra människors olycka kan omöjligt tvinga mig att vara överlycklig över allt jämt men jag har i alla fall en son, en helt fantastisk son. Ett ljuvligt litet änglaleende som visar sig hundratals gånger varje dag, stora bruna oskyldiga ögon som glittrar så fort han ler, små mjuka händer som ofta klappar min kind, en rund liten bebismage som man kan kittla på tills han kiknar av skratt, mjuka fjuniga hårstrån täcker det lilla runda huvudet och han luktar så oerhört oerhört gott. Hur trött jag än är, hur jobbigt det än kan vara när han för tjugonde gången samma dag kryper fram till hundens matskål och försöker äta upp det han hittar, hur kladdigt både barnet och köket än är efter varje måltid, hur många gånger han än vaknar på natten så är han fantastisk. Allt med honom är magiskt och det bästa av allt är att han är min. Jag är så tacksam för att jag har fått en sådan gåva i mitt liv och när jag ser hur andra människor förvägras den lycka som jag om och om igen upplever med min lille kille blir jag ännu mer tacksam för vad jag har. Jag saknar inget i mitt liv för så länge han finns hos mig är jag rikast i världen. Men det är bra att ibland bli påmind om hur bra man har det, att inte ta allt för givet och att aldrig glömma att störst av allt är ändå kärleken.

Lille vän, om du bara visste vad mamma älskar dig.

Fantastiskt avslut

2011-01-02T00:39:00.000+01:00

Vi fick onekligen ett fantastiskt avslut på 2010 här hemma när vår lille ögonsten tog sitt första "riktiga" steg under årets sista skälvande timmar! Maken och jag hade slagit vad om att lillen skulle ta sina första steg under 2010. Maken var övertygad om att det skulle hända, jag var övertygad om motsatsen. Faktum var att jag var så säker på min sak att jag lovade att äta upp makens mössa om han fick rätt. Jag var rätt säker på min sak, sonen är ju ändå inte ens 10 månader fyllda, men det kan man tydligen aldrig vara. Således står ett stycke bättre begagnad VSK-mössa från 1989 på menyn under de kommande dagarna. Inget jag ser fram emot direkt fast å andra sidan fick jag ju faktiskt uppleva min sons första steg tillsammans med hans far, mormor och morfar och det kan nog banne mig vara värt en oaptitlig måltid!